2

Nöjd

Nu har jag, vovven och den sovande sonen i vagnen kommit hem från en springtur på 40 minuter. Okey, såklart jag inte sprang hela vägen. Och riktigt halva blev det inte heller, men jag kämpade och tvingade mig själv att springa lite, lite till och det gick ganska bra. Jag är nöjd och trött. Det känns som huvudsaken.

Nu ska jag göra en smoothie och plugga lite.
Ledig dag med Valdemar imorgon, dvs tre lediga dagar som kommer nu. Härligt! Pga trädgårdsarbete förra helgen så känns det som att jag knappt sett honom sista tiden.
På lördag kommer min fina sambo hem.

0

Ambitioner

Det är så himla tråkigt när man har ambitioner och så går det inte för att tiden inte räcker till.
Tex skolan. Jag vill så gärna hinna med, men gör det inte. Hinner knappt avsluta ett arbete så börjar en ny kurs och ett nytt arbete ska vara inlämnat. Jag vill så gärna sitta på kvällen, då jag har runt två timmar när Valdemar sover, men då orkar inte huvudet plugga. Det tar stopp och ögonen går i kors.
Vi har haft familjeråd och bestämt oss för att jag ska jobba halvtid i sommar och försöka hinna kapp mina släpande arbeten och kurser, så jag får mina poäng. Och att jag ska satsa på att försöka ta körkort. Minns min mammas ord: ”Anna, jag tror det skulle vara bra för ditt självförtroende att fixa körkortet”. Och ja så rätt hon hade då och nu. Grejar jag körkortet så skulle jag känna mig så himla bra. Skolan gör att jag kännes mig så dålig, trots att jag tycker att jag kämpar på så gott det går och körkortet skulle pigga upp mig så sett.
Ambitionen var att fixa körkortet innan sommaren (bra att ha under sommaren trots cykelväder, tex hälsa på pappan på jobb runt om i landet och andra grejer vi ska iväg på i sommar) men så fick jag prioritera och då kändes skolan viktigare. Jag ska övningsköra både med min bror och Jakob så det får bli det som gäller i sommar istället.

Nu sitter jag här och knaprar i mig två morötter innan jag ska hoppa in i duschen och sen iväg till skolan en liten sväng. Ikväll är det sushikalas hos Svärfars styvson (lät mer invecklat än det är).
Jag och Tage har varit på en springtur. Jag testade min nya app RunKeeper och den verkar vara mycket bra. Behöver göra några justeringar i inställningarna bara och kolla runt i den lite så jag förstår allt, sen jäklar ska vi springa jag och vovven.
Har även terroriserat min sambo med frågor om rätt springkläder till detta råa och växlande regniga väder. Det slutade bra, men ska nog önska mig en långärmad jacka eller tröja att springa i.
Tror att om jag kommer igång med springandet så kommer jag bli piggare i både skallen och kroppen. Och jag behöver båda.

En bild på ambition enligt Google.
7

Knipa med rumpan och suga in magen

Igår jobbade jag, precis som jag ofta gör på torsdagar. Mycket att göra på lunchen och ganska lugn kväll. Jobbade med fina Irina som alltid är så snäll, gullig och bra att jobba med.
Dock kom den där hemska människan in och åt. Hon som aldrig kan säga något snällt till en. Hon som alltid påpekar något om hur man ser ut. Hon som ibland säger ”Kul att se dig!” och man vet att hon ljuger.
Bara för att slippa kommentarer i stil med dom hon drog sist vi träffades: ”Jag ser att du har mammamagen kvar”, så gick jag och sög in magen de 2-3 timmarna hon satt i restaurangen. Hur knäppt är inte det då?!
Jag har ganska dåligt självförtroende just nu och orkade helt enkelt inte höra något mer om hur jag ser ut.

Men sen när jag cyklade hem så tänkte jag på det där och kom att tänka på när jag hade Prao på en inredningsbutik i stan, Flitiga Lisa, och jag minns hur tanterna satt och pratade om hur de brukar knipa med skinkorna, eller hur man säger, medan de tex står och stryker i hopp om att få en fastare rumpa.
Så det kanske va bra att jag gick och drog in magen i 2-3 timmar igår. Till min besvikelse så vaknade jag inte med träningsvärk i magen idag. Får hitta på något annat som kan få bort degen runt midjan.

Nu har jag i alla fall invigt mina nya springskor och springbyxor med en 17 minuters runda. Hade både hund och barnvagn med. Skorna gjorde att det kändes superlätt, men dock så drog vagnen ner det lätta och var hyfsat tung att springa med. Men resonerar som så att det är bättre med vagnen som motstånd, ger lite extra tyngd att kämpa med i löpandet, istället för dåliga skor (som jag ju hade innan) som tynger ner en och sabbar knäna på en. Vagnen kan ju då kanske istället fungera som vikter. Min bror höll med mig.

0

För att peppa mig själv…

…och för att det blir mer pinsamt om jag skulle försöka ge upp, så lägger jag nu igen in lite skrytinfo om mina röra på fläsket-prestationer igår och idag.

Vi bor vi den röda pricken med M. Valdemar går på dagis vid grön prick med 6:an. Universitetet ligger på höger sida precis vid sista N i Kronoparken.
Cyklade alltså i morse ca 6 km till Valdemars dagis, lämnade honom och cyklade ytterligare ca 6 km upp till Universitetet. Skrev häromdagen att vi bor nog på det näst högst belägna området i stan. Kronoparken med Universitetet ligger högre. Ifrån siffran 8 så är det seg uppförsbacke.
Efter skolan så cyklade jag hem, cyklade med vovven till affären och hem igen. Sen tog jag cykeln till dagis och hämtade plutten och sen en sväng förbi stan på väg hem. Totalt har jag alltså idag cyklat lite drygt 2,5 mil idag (igår cyklade jag bara 1,4 mil).
Shit! My ass must love me! :)

På väg ner till Valdemars dagis så hände en läskig sak. Jag körde på trottoaren bredvid en bilväg strax innan en av Karlstad mest trafikerade korsningar och motorvägs på och avfarter. Jag var fortfarande trött i benen och ställde mig upp för att trampa på lite mer fart. Då vinglar jag till. Blir lite fundersam och stannar till. Trodde att jag kanske var yr. Ställde mig upp på cykeln och cyklade vidare och ganska direkt så vinglade jag till igen och tappade balansen och fångade upp hela situationen när framhjulet precis landade på bilvägen. Som tur var så var jag ju lite beredd och ställde mig bara lite fel på foten och det gjorde lite ont men gick ganska snabbt över.
Skruven som håller styret på plats hade lossnat och man kunde snurra styret runt och dra det upp och ner ur röret det är fäst i. Tänk om jag hade haft med mig Valdemar. Bara han lyfter lite på sitt ben eller gör någon rörelse när han sitter där bak i cykelsitsen så vinglar jag och känner hur tungt det är. Hade han suttit där bak så hade jag inte hunnit eller orkat fånga upp oss och vi hade båda två trillat rakt ut i bilvägen…Usch va läskigt att tänka på!

Utöver att cykla så har jag idag varit på en sån där föreläsning om hur man söker i universitetsbiblikotekets databaser. Precis vad jag behövde! Har hittat min artikel som jag ska läsa under helgen och skriva om tills på tisdag. En artikel om hur kvinnorna tar plats i det militära i Sverige. Det kan ju vara intressant.

6

Jo, det är helt sant faktiskt

Jag har ju lite dålig koll på vilka som läser min blogg, men det har kommit fram att det är flera som jag känner ”på riktigt” och dom känner ju mig och vet hur jag är. Sen finns det flera som läser och inte vet mer om mig än det jag skriver här så jag tänkte berätta en sak om mig själv och för de som redan känner mig hänvisar jag till inläggets rubrik igen.

Så här är det: jag är en person som inte gillar sport (okey, jag var hästbiten när jag var yngre och saknar fortfarande att rida.) och suckar över hockeyn som nu pågår, vet aldrig om det är VM eller EM och sällan i vilken sport det är. Jag tränar inte (jag provade en gång Aerobics på 90-talet men eftersom jag ärvt min mors koordination och taktkänsla så gick det inte så bra) och gör nästan allt för att slippa springa eller liknande ansträngning. Jag är helt enkelt inte en hurtig människa. Långpromenader med vovven är det jag sträckt mig till och det har sällan varit i powerwalk fart.
Jag var så klart inte vältränad innan Valdemar blev till, men jag har nog bra ämnesomsättning (eller vad det nu kallas) för jag hade absolut inte rätt kropp till den kosten jag då åt, jag borde nog varit tjock. Jag har nämligen aldrig brytt mig om vad jag äter, mat är gott och jag har inte tillräckligt bra självdisciplin så jag orkar banta eller äta enligt dieter…tyvärr. Men så kom Valdemar, kilona (20 st) som jag gick upp under graviditeten bara rasade och snabbt var jag nere på 2-3 kg kvar till startvikten. Startvikten är dock 4 kg mer än min idealvikt för vi hade precis kommit hem från två veckor i Thailand när jag blev gravid och i Thailand serveras det mycket god mat, mycket chips på terrassen på kvällarna och vår lilla springpojke i baren kom gärna ner på stranden med drinkarna, så det var inte värst mycket jag rörde på mig de två veckorna. Vi flyttade till hus när Valdemar var 7 månader och renoverade och höll igång länge och min vikt var ganska stabil. Sen slutade jag amma, renoveringen var färdig och skolan började och därmed satt jag mest still under dagarna. Inte ens ett litet barn att jaga, för han var på dagis. Så jag gick upp mer och mer och den där gamla gummimagen som man får efter graviditeten hänger kvar och det känns som den bara blir större och större och degigare. Bläääää!
Som sagt så äger jag inte så mycket självdisciplin och har tidigare ofta inte orkat bry mig om hur jag ser ut i kroppen, tyckt att jag dugt i alla fall. Men nu är jag riktigt missnöjd. Känner mig äcklig och stor, kläderna passar inte och häcken och magen ser enorma ut tycker jag.

Så jag har bestämt mig för att börja göra något åt det.
Försöka äta bättre. Nu äter jag i och för sig ganska bra eftersom jag alltid äter med Valdemar och är mån om att han inte ska äta massa skräp. Men jag kan bättre när jag är själv, som på lunchen tex och behöver hoppa över snacks och massa godis på kvällarna och när jag pluggar.
Och så ska jag börja träna. Inte gym utan något hemma. Fick låna lite såna där bollar och gummiband av min syster som jag ska försöka kolla upp hur man använder. Och så ska jag försöka ta mig ut och springa.
Jag sprang en sväng igår med vovven. Ingen lång sväng och inte hela tiden, men en början. Usch va jag kände mig stor, tung och flåsig. Kondition finns inte ens i min kropp. Och dåliga skor hade jag, det kanske hade något med det att göra.
Men jag sprang det gjorde jag. Jo, det är helt sant faktiskt.