0

Spridas för vinden

Igår kom jag hem och möttes av en papperspåse på byrån under trappan. Och jag trodde såklart det var något spännande som Jakob kommit hem med. Det var urnan med Tages aska.
Lilla vovven. Jag saknar honom så otroligt mycket. Har länge haft ångest inför den dagen då han inte skulle finnas hos oss längre. Men saknaden är så mycket större än jag kunde föreställa mig. I början var det jobbigt, men det gick och det mycket för att det kändes att man gjort honom en tjänst, gjort något bra för honom och hjälpt honom slippa lidande. Vi fick, trots jobbiga dagar innan han fick somna in, ett bra avslut. Vi såg hur tumören påverkat honom och kunde förstå hur den kommande korta tid som han skulle ha kvar skulle bli och kände oss nöjda med vårt beslut att skona honom från lidandet.
Men nu känns det som att första tiden bara var ett blurr, att man inte förstod och gick som på automat och omedvetet inte kände efter. Eller medvetet. För nu blir det bara värre, saknaden växer och jag är ofta ledsen och saknar honom så det gör ont. Jag hör honom dagligen. Hur han på övervåningen hoppar ner från vår säng för att kolla läget med mig på nedervåningen. Jag hör rasslet från hans halsband när Jakob kommer hem. Jag hör hans nysningar, hans hostningar och hur han harklar sig. Jag hör trippet från hans klor över golvet… Jag saknar att sticka in näsan bakom hans öra och snosa, att lukta på hans kind, knåda hans öron, gosa i soffan, kramas hårt (Tage gillade att ligga med armarna runt ens hals) och jag saknar att mötas av den där glada vovven när jag kommer hem.

Vi pratar om en ny hund (Jakob vill ha två och tanken är inte helt främmande för mig) och diskuterar andra raser. Jakob pratar mycket om Bulldog av något slag. Han är också väldigt förtjust i Amstaff. Jag gillar hundar med ihoptryckta nosar, som tex Fransk Bulldog eller, till utseendet, den väldigt Boxerliknande Bostonterrier. Vi är väldigt överens om vilka egenskaper vi söker hos en hund och nog också om när det är aktuellt med en ny hund.
Jag är av praktiska själ inte sugen på en ny hund nu. Jag vill bli klar i skolan, skaffa ett jobb och att Valdemar ska ha växt till sig lite. Att ha en valp att trilskas med och samtidigt köra trotsålder med ett barn är verkligen inte aktuellt. En valp kräver tid och det blir mycket lättare om man är fler hemma som kan hjälpas åt att ta ansvar och även att Valdemar är så stor så han kan hjälpa till lite. Eller kanske inte hjälpa till med att gå promenader själv och så, men att han är så stor att han förstår lite vad det går ut på, vad hunden behöver och att man måste måna om den. Om några år alltså.
Känslomässigt känns det egentligen som att jag aldrig kan ha en ny hund. Känns som att det nästan vore som att byta ut tex min bror mot en ny bror. Helt omöjligt. Fast jag vill heller inte leva resten av mitt liv utan hund. Jag trivs med att vara hundägare. Och jag tycker att djur i familjer är bra. Men det känns omöjligt att någon annan hund ska ta Tages plats.

Vi försökte härom kvällen lura den lilla Nicke Nyfiken-galna sonen till att titta på vanliga barnprogram och då var det visst Bulldog på tvn.
Vi vuxna satt som klistrade för det ena valet av hund som gästtjejen fick välja på var just en Boxer. En Boxer som var otroligt lik Tage. Och så drog saknaden igång igen. Tänk vad en liten hund kan göra med en. Tänk hur stor del en liten hund kan ta i ens liv. Tänk att en liten hund kan bli en så viktig och riktig familjemedlem. Så självklar. Och så snabbt borta.

Så nu står urnan här hemma i påsen. Askan väntar på sommaren då vi, lilla familjen, ska åka ut med båten på Värmeln, som sommarstugan ligger vid, och spridas för vinden. Precis som vår andra hund, Tyson. Tage älskade sommarstugan så platsen är självklar. Och fin. Och väldigt betydelsefull för oss.

Annonser
2

Utskriven och hemma!

Nu har jag precis kommit hem med Tage efter hans vistelse på Djursjukhuset.

Han är opererad för testikeltumör, vilket innebär att han blivit kastrerad. Dom tog bort båda testiklarna för att vara säkra på att allt skulle vara borta. Han blev röntgad för att se om det fanns fler tumörer i kroppen, men de hittade inga fler. Dock hittade de spondyloser runt korsryggen och sju kotor fram i ryggen. Detta är något som kan drabba äldre hundar och som jag förstod på veterinären så var det inget man kunde bota utan bara förebygga och ändra om i livsstilen för att Tage ska ha det så bra som möjligt. Vi har återbesök hos veterinären den 8:e september. Då ska stygnen efter operationen tas bort och vi ska diskutera hur vi kan göra så Tage mår så bra som möjligt. Tex ska han ha täcke på sig, få smärtstillande när han har ont och ska inte springa i trappor, gör hopp eller röja runt när man är ute. De såg även att Tage har en förstoring på hjärtat men det var inget att oroa sig för, inget ovanligt hos äldre Boxrar och det hade aldrig märkts om han inte hade åkt in för tumören.
Det han mest verkar lida av nu är tratten som han måste ha på sig.

2

Åkte hem med tomt koppel

Lilla doggydoggen. 
Han fick ligga kvar på hundlasarettet, hos fajbjoj doktojn.
Dom är himla bra på Djursjukhuset i Karlstad, dit vi alltid går även med vår förra hund. Fördelen med att vara djur och sjuk är att man aldrig behöver överdriva sin sjukdom, utan man får snabbt hjälp och man blir alltid tagen på största allvar. Så hade det kanske varit för oss människor också om vi hade behövt betala på samma sätt som man gör hos veterinären. 
Tage har inte ätit på två dagar vilket innebär att hans magsäck är i princip tom och därför är det inte aktuellt att ge honom smärtstillande i form av tabletter eftersom de bara kommer fräta på magsäcken. Och för att kunna bota ev infektion i kroppen så måste han äta, för att kunna äta så måste han slippa smärtan som gör honom orkeslös och säkert ömmar det i magen nu. Så dom börjar med smärtstillande och det genom dropp för att skona magen. Han ligger alltså kvar på Djursjukhuset pga droppet.
De har tagit massa blodprover och i em ska de ringa och berätta svaret på dom och hur deras plan ser ut för att få honom frisk. Allt hänger på proverna. Är det inte en infektion som han har i kroppen så kommer han utredas för tumör i testiklarna. Då vet jag inte hur man går vidare, det var ingen som ville prata om det innan svaren på proverna kommer.
Förhoppningsvis hänger höfterna/haltandet ihop med smärta som han sakta (?) byggt upp i det området. 
Håll tummarna för min vovve!
0

Lilla vovven

Imorgon ska jag ringa veterinären och hoppas på att få komma in och få Tage undersökt. Han har ätit väldigt dåligt sedan i söndags, och inte alls på nästan två dagar. Han är dålig i magen, trött, seg, vissen, har spytt och i kväll ringde Jakob mig på jobbet och berättade att han tycker att han ser ut att ha väldigt svullna testiklar. Jag är bra på att bli hypokondrisk även för andra och har ju sedan igår morse sett massa ”fel” hos Tage, men när Jakob (som är mer lugn och sansad med sånt) reagerar så är det lite allvarligare.
Han är lite känslig i magen och ofta så sticker Valdemar till honom något annat att äta eller tappar på golvet. Sånt kan Tages mage reagera på. Han har ätit gräs när vi varit ute och gått och det tyder på att han är dålig, behöver vila magen och ta det lugnt. Så han får då väldigt blött ris att äta för att styra upp det hela. Så vi har liksom låtit honom vara, det är normalt för vår hund att ha det så här ibland.
Men nu har han varit riktigt vissen sedan igår. Han vill helst gå upp i vårt sovrum och lägga sig, trots att ingen annan är där, han bryr sig inte när hans polare Sebbe kommer för att ta honom på en promenad och han totalvägrar äta, men dricker vatten. Varningssignaler.
Jag googlade runt lite nu efter jobbet och hittar att prostata och testikelproblem (som tydligen inte är ovanligt för hundar över 5 år) kan ge symptom i form av matvägran, slöhet och även problem med bakbenen (som vi fått tid hos ortoped för nästa tisdag).
Jag kan vara världens bästa på att ta ut saker i förskott, både ont och gott, så nu känner jag mig väldigt orolig och får ångest över vad de ska säga hos veterinären. Nackdelen med att ha djur är att de inte lever ens i närheten av lika länge som vi människor. Och man blir ju så himla fäst vid dom. Han är ju vår älskling, lilla Tage.
Lilla vovven.

0

Här ligger han så fridfullt


Och sover, den lilla misshandlade vovven, under täcket. Suger ut det sista av lugnet på morgonen innan han måste gå upp. Under täcket är det lite för varmt, men väldigt gosigt och han ligger lite skyddat och hamnar inte värst mycket i fokus för familjens minsta. Han som slåss, rivs och drar i svansen, i öronen…ja allt han kommer åt att dra i. Igår fick han in ett riktigt rapp med flugsmällan rätt över nosen. Lilla vovven kved till. Då är det svårt att gå ner lugnt och sansat på knä och förklara för Valdemar att man inte får göra så och varför. Jag blev faktiskt riktigt arg och röt till istället. Slag och sånt på mig kan jag förklara lugnt och sansat, jag tål det och förstår vad lillen sysslar med. Men lilla vovven han förstår ju inget alls. Varför han ena sekunden får pannkaka och ett glas mjölk serverat på golvet av lillen och i nästa sekund blir piskade på nosen. Någon måste försvara vovven också. Och Valdemar han visar ånger. Men kommer lik förbannat göra det igen.