0

Turnépermis

Snart kommer min man hem!
Han har varit borta i åtta dagar, haft världens hemlängtan och vi har saknat honom en massa, men nu sitter han i bilen bara någon timme bort.
På onsdag kväll åker han igen, men ”bara” över helgen, hemma på måndag igen. Jag är himla glad över att den här veckan utan honom har gått så bra. Jag gick in i den med tankar om att det skulle bli väldigt jobbigt och svårt, att jag skulle tappa orken och bara vara ledsen.
Men jag har mått toppen, dagis har funkat klockrent (Valdemar går på dagis from idag), vi har umgåtts med min familj, kusiner och vänner, jag och Valdemar har lagat god mat ihop och haft många mysiga stunder. Jag hoppas jag kan tänka på det när Jakob åker på onsdag.
Nä, nu ska skolpapperna sorteras och Arbetsrättböcker fixas. Laddad för skola om en vecka!

Annonser
5

Cred till ljusdesignern

Jakob jobbar ju som ljusdesigner och när vi fixar hemma så är alltid ljuset viktigt för honom. Såklart det är det för mig också, men jag har inte samma förmåga att se framför mig hur ljus kommer se ut och göra för inredningen på samma sätt som han har.
Han har verkligen gjort ett superbra jobb och all belysning ute har är superfint!

Över matbordet så hänger det sex stycken koltrådslampor i taket. Bara svarta kablar med svarta socklar som de hänger i, i ojämn höjd och bredd. Väldigt snyggt och himla mysigt, det blir lite samma sken som det blir från stearinljus. Och så går de att dimra.
Vid solsängarna så står en enkel golvlampa i rostfritt stål med frostad skärm. Riktigt snygg!

På fasaden sitter svarta lampor som smälter in i väggen. De lyser med ett skarpare kallt ljus, neråt i ett bredare sken och uppåt i en smal stråle som träffar brädan som ligger under taket och som är målad i färgen bärnsten. Brädan är så fin i den färgen för det blir inte så markerat utan man kan se den mer eller mindre från olika vinklar och på kvällen när ljuset studsar på färgen så blir det väldigt effektfullt. Tyvärr var det himla svårt att fota den bra.
0

Tillbaka till verkligheten

Imorgon kl 14 åker Jakob på jobb.

Då är vi tillbaka till verkligheten igen. Han ska åka på turné med Robert Wells till slutet på september tror jag. Första etappen börjar imorgon och han kommer inte hem förrens nästa måndag. Jag får sån ångest bara jag tänker på det. Tidigare har jag mest känt att det kommer bli praktiskt jobbigt när han åker. Denna gång är jag faktiskt rädd. Jag är rädd för att jag inte kommer klara av att ta hand om oss, att jag kommer må dåligt och bara vara ledsen.
Ibland när saker blir för mycket så tappar jag all ork, all kämparglöd och bara ger upp. Så har det varit senaste veckorna och denna veckan har jag varit otroligt nere och gråtit mycket. Jag är rädd att det kommer vara så nu när Jakob åker igen och det funkar inte att ha det så.
Jag måste försöka se ljust på höstterminen och tänka på att det faktiskt inte kommer vara lika kämpigt som vårterminen varit. Det borde bli väldigt mycket enklare i höst faktiskt.
Och försöka tänka på att min syster flyttar hem till Karlstad på fredag. Det ser jag verkligen fram emot. Måste försöka bli duktigare på att be om hjälp från alla dessa fina människor jag runt mig. 

2

Jakob

Min sambo. Min fina man.

Man blir ibland så överrumplad av hur man känner. Trots att vi levt ihop i över 7 år så kan jag fortfarande drunkna i de där otroligt vackra ögonen, hjärtat hoppar fortfarande över ett slag när jag ser honom, jag älskar fortfarande saker hos honom som jag absolut inte klarar av hos andra och jag kan erkänna att jag inombords på riktigt ibland skrattar åt hans torra vitsar trots att jag gör till och överdriver mitt skratt när han drar dom. Jag känner honom utan och innan men ändå kan jag slås av saker hos honom som gör mig väldigt stolt, glad och känner mig lyckligt lottad som får vara hans. Jag vet såklart dessa saker men ibland är det som att jag ser dom på nytt.
Jakob är en väldigt ambitiös människa och det märker man så fort man träffar honom. Han brinner för sitt jobb och lägger ner sin själ i sitt företag. Han gör alltid sitt bästa och ger sig inte förens han är nöjd med sitt uppdrag och han går alltid in helhjärtat i det han gör. Jag kan ibland tycka att han är tråkig som inte kan rucka på en simpel kontorstid (som han enbart bestämt med sig själv) för en sovmorgon med mig. Men har han bestämt sig så har han och då åker han till kontoret och betar av sin todolista. Han har en enorm självdisciplin. Och han jobbar väldigt, väldigt mycket.
Senaste veckan har jag tänkt och sett honom ur ett nygammalt perspektiv. Sett att det inte bara är med jobbet som han är sådär helhjärtad och ambitiös med ett driv som få, utan även med vårt hem och vårt välbefinnande. Han har slitigt som ett djur. På sin första riktiga semester. Han har aldrig haft såhär mycket semester förut och nu ”slösar” han bort den på panelriv, målning, massa resor till tippen, hämta och lämna släp som han fyller med brädor och gamla fönster och andra husfixarsaker. Och han ger sig inte. Han sätter sig sällan för att vila. Jag står bredvid (jag är jättehöjdrädd, så jag vågar inte fixar så mycket med huset som är 6 m högt) och känner mig otillräcklig, som att jag inte gör något och bara känner mig lat och slö. Skäms lite.
Jag fattar inte hur han orkar. Jag vill att han ska ta det lite lugnare. Hinna njuta av sin semester. Vila. Göra inget alls. Men det verkar inte vara hans melodi den här sommaren. Eller någon sommar.
Han är helt otrolig.

0

Mina snickare

Igår kom snickaren (han borde börjat med fönsterna i mitten på juni, enligt uppgjort) med byggställningarna och vi satte ihop dom och rev alla gamla äckliga markiser.
Idag har vi rivit massa panel, valt ut två färger och två accentfärger till huset, haft fina vänner på fika och barnen har lekt så fint och sen har vi grillat mindre god kyckling. Nu är Jakob på inflyttningsfest med 80-tals tema och ser inte riktigt klok ut.

Hövdingen var också med och spikade och hamrade och skruvade. Med farmors nagellack på stortårna.

Själv ska jag ska ta ett glas vin och försöka styra upp min klänning till helgen bröllop. Sist så blev jag alldeles för trött och det blev fel och mitt huvud klarade absolut inte att tänka det rätt igen. Jag syr oftast helt efter mitt huvud och sällan efter mönster. Kan bli sådär ibland då och då är det lika bra att lägga ner för stunden.

0

Klassikern


Idag kom jag på och utnyttjade ännu en fördel med att Valdemars nya säng är bred: jag la mig bredvid honom när han först inte ville somna. Där låg jag under hans lilla täcke och klappade honom på kinden, upp på pannan, genom luggen och ner på pannan igen, mot ögonen så han blundar tungt. Så som jag brukar göra när han är sömnig men inte själv klarar av att somna.
Efter ca 10-15 min så kom Jakob upp och väckte mig. Jag hade somnat där bredvid Valdemar, som nu också sov. Jag fick en släng av lyckorus när jag vaknade till och insåg att jag somnat bredvid världens vackraste barn och väckte mig gjorde världens vackraste man. Nere framför tvn så hade Jakob dukat upp oststavar, champinjoner, korvbitar, guacamole och Wilmas knäckebröd. Så nu har vi haft myskväll och kollat på The tourist. Den var okey, blir lite störd på såna slut bara.

0

VABpappa och jobbmamma

Nu kör vi ombytta roller i det Tholin-Larssonska hemmet. Jakob har VABat sedan i tisdags och jag har gått till mina arbetspass enligt jobbschemat.

Valdemar har sedan i måndags eftermiddag haft feber och utslag. Vi har trott att det är den förväntade bieffekten av vaccinationssprutan han fick för drygt en vecka sedan och avvaktat. Men feber i tre dagar har man inte av vaccination. Han sover helt bedrövligt och är mycket gnällig. Slog mig då att när jag sist ringde rådgivningen så frågade dom om just sömnen och pratade om öronen, att det hör ofta ihop.
Så igår ringde vi dom igen och fick rådet att ge smärtstillande och natta honom i vagnen. Liggande läge gör tydligen att det spränger mer i öronen. Ringde i morse och bokade tid hos läkaren och just nu är mina killar där och tar blodprov, halsprov och kollar öronen. Hoppas det leder till något som gör att älskade Valdemar snart mår bättre. Han har redan varit på vårdcentralen två gånger denna vecka för att lägga om brännskadan han fått på låret. Nu verkar det som att det börjar läka som det ska. Till välförtjänte Valdemars stora glädje så delar sköterskorna ut Bamseklistermärken hej vilt.
Nu ska jag koka kaffe till en hel armé.
Ha en trevlig dag!