2

Råd från experter

Min mamma fick bröstcancer när hon var 40 år, det var för 16 år sedan.
Idag drabbas kvinnor i yngre åldrar än tidigare, men redan för 16 år sedan så var det väldigt ungt att drabbas av bröstcancer när man bara är 40 år. När man har en mamma eller syster (kanske tom moster) som fått bröstcancer som ung, så avråds man att använda sig av vissa preventivmedel då det finns ett samband mellan bröstcancer och preventivmedel med hormoner i. Detta gjorde min mamma mig uppmärksam på. Hon hade hela sitt vuxna liv ätit p-piller.
Jag har varit ett flertal gånger på preventivmedelsrådgivning och berättat om min bakgrund, berättat om min rädsla för att drabbas av samma sak som min mamma och betonat att jag inte vill använda mig av något preventivmedel som kan ha samband med bröstcancer. Innan Valdemar så använde jag, på rekommendation, p-spruta och tyckte det var superbra: bara att komma ihåg var tredje månad och mensen försvinner (halleluja!). Men sen kände jag att jag inte ville ta sprutorna mer, jag tyckte det kändes olustigt att spruta in något i kroppen som rubbar hela systemet så det tar ibland flera år för kroppen att ”återhämta” sig. Så jag slutade, kroppen behövde 1,5 år att hitta sig själv och sen blev jag gravid. Men det är en annan historia.
För ca två veckor sedan så var jag kallad till cellprovtagning (den vanliga varianten som man blir kallad till var femte år eller vad det nu är) och passade då på att prata med barnmorskan om preventivmedel.
Eftersom vi flyttat så har vi även bytt vårdcentral och därmed har jag aldrig varit hos denna barnmorska och hon bad mig då berätta om vem jag är och allt det där. Så jag drog ytterligare en gång historien om min mamma och vad jag själv fasar för. Hon var mycket förstående och vi diskuterade olika alternativ fram och tillbaka. Hon berättade för mig att hon hade två alternativ jag kunde använda; kopparspiral eller hormonspiral. Och berättade även att p-spruta är precis lika illa för mig att använda som p-piller och som har den högsta dosen av hormoner. Jag har alltså flera gånger förut berättat om min bakgrund och varför jag inte vill äta p-piller och de har då rekommenderat mig p-spruta istället, som är p-piller fast i sprutform. Tycker det är så jävla illa!
Barnmorskan berättade att det enda som hon inte kan avråda mig från att använda är alltså dessa två olika former av spiral och väljer jag hormonspruta (som har en mycket låg dos hormoner) så är hon tvungen att rådfråga sin läkare om jag trots allt kan ha det. Jag satt där med glansiga ögon och funderade och samtidigt som jag tänkte tanken så tittade hon på mig och sa: – Men Anna, när du berättar vilken ångest du har över det här, tror du då att du kan sätta in en hormonspiral och inte längre oroa dig? Och det var ju precis det jag tänkte, att jag kommer fortsätta ligga på kvällarna och oroa mig för den där jävla cancern.
Så jag bestämde mig där och då för vanlig kopparspiral.
När jag ska dit i slutet på månaden så har jag också bestämt mig för att berätta för henne att jag tyckte hon gjorde ett sånt himla bra jobb, att hon var så bra att prata med och att jag verkligen uppskattade att få klarhet i det här och att hon lugnat mig så otroligt mycket.
Jag känner mig väldigt besviken på de andra gynmottagningar som jag varit hos som tydligen inte alls lyssnat på mig eller tagit min oro på allvar. Man måste kunna lite på experterna när man kommer med frågor om såna här viktiga saker. Det är för mig en självklarhet.
Vi pratade också mycket om mammografi, som jag varit på flera gånger. Jag har från chefsläkaren fått hans godkännande att ringa dom direkt när jag behöver göra en mammografi, istället för att gå genom vårdcentralen för att sen behöva vänta på en remiss. Hon berättade då att nu när de byggt om Centralsjukhuset här i stan så har de satsat mycket på just den biten och har en speciell avdelning för bröstcancer och att de jobbar på samma sätt som chefsläkaren. Mycket bra!

Annonser
4

Dåligt samvete

Vi har lagt ut Valdemars gamla vagn till försäljning på Blocket. Den är i superfint skick och kostar inte direkt så värst mycket att köpa med tanke på nyvärdet och att den endast är använd strax över ett år. Vi har valt att sälja den för att vi köpt en ny.
Igår kom det en kvinna och kollade på den. Hon tyckte den var jättefin men för dyr och försökte pruta ner den till nästan halva priset. Jag sa att mitt sista pris är 200 kr under det begärda, men hon envisades. Tillslut så berättade hon att en vän till henne var på väg från Irak för att bo här. Vännen är gravid och har inga saker till sitt barn som kommer om 7 månader och nu håller den här kvinnan på och samlar ihop så mycket barnsaker hon kunde till sin väninnas barn. Hon säger att jag säkert hört hur det är i Irak; det är krig, folk mår dåligt, är rädda, flyr och har inga pengar. Och så sa hon igen: – Jag vill hjälpa min vän. Det kanske du också vill? Du kanske också vill hjälpa min vän?

Och då fick jag så dåligt samvete. Klart jag vill hjälpa hennes vän. Men jag kan inte. Jag behöver de där fjuttiga pengarna som jag hoppas få för barnvagnen. Jag är student. Jag vältrar mig knappast i pengar. Och så försökte jag naturligtvis förklara det för henne och det kändes så dumt. Där står jag i mitt fina nyrenoverade hus, med fina möbler, i hela och rena (för en gång skull) kläder och säger att jag inte har råd att hjälpa henne med det hon ber om. Jag tyckte det blev så jobbigt. Klart jag förstår att dom i Irak behöver hjälp. Klart jag skulle vilja hjälpa. Men just idag så kan jag inte.

4

Mors dag

Tuperingen och hans pappa kom och uppvaktade mig med paket på sängen. Tuperingen hade visst valt att vakna extra tidigt. Va härligt.

Förutom en jättefin tavelram (en sån med flera ramar i en) med fyra kort på mina killar, så fick jag såna här fina bokstavsmagneter som man kan ha på kylskåpet.

Jakob verkade nöjd

 Vi hade en väldigt slapp dag idag. Vi åt frukost och slökollade på Änglagård 3. Gick en sväng med vovven och sen gjorde sig grabbarna i ordning och åkte till farmor för att käka middag. Jag blev hämtad av min bror för en snabbsväng på Ikea och sen åkte vi ut till mamma och satte en bukett rosa rosor på hennes grav.
Vi brukar alltid fira Mors dag, nu när mamma inte finns, med att ses alla i familjen och äta middag ihop. Snurrig och glömsk som jag är så glömde jag ju bort det och lovade med mig på middag hos Jakobs mamma. Men jag fick dåligt samvete och så insåg jag att jag borde ta tillfället i akt och passa på att åka själv med min familj och bara hänga med dom, käka mat och kunna sitta ifred utan lilla plutten som stör.

0

Exrökare

Jag började röka sådär larvigt sent. Jag skämdes alltid när folk frågade mig när jag började. Jag var ju så gammal så det var ännu mer idiotiskt än när folk normalt börjar röka. Så gammal så jag inte hade grupptryck och försök att verka cool att skylla på som kanske de flesta rökare har.
Sedan jag var 15 så har jag feströkt. Alltid. Fylla hörde ihop med cigg. Sen när jag var 21 så blev jag rökare, dvs jag rökte någonstans mellan 10 och 20 cigg om dagen.
Det hela började med att jag var på en fest på lördagen och på söndagen så hade jag fortfarande cigg kvar och när jag gick hem från bakisshopping på SevenEleven så kände jag bara för att röka. Vad jag kan minnas så har jag aldrig varit röksugen förut utan att dricka alkohol. Jag minns precis vart jag gick, hur jag var klädd och vad jag gjorde när jag rökte den där ciggen som skulle visa sig vara så avgörande för mig.
Har ett minne av känslan jag hade innan jag kom på att ta ciggen. Jag minns att jag hade något som kan liknas vid panik, en klättra på väggen-känsla. Nu i efterhand förstår jag ju att kan det såklart kan ha varit ett nikotinsug jag hade. Hela tiden i Stockholm är så otroligt suddig, jag minns knappt något och ändå bodde jag där i två år. Jag minns att jag mådde extremt dåligt och det mycket på grund av mammas sjukdom. Jag var långt från henne och trots att hon aldrig sa till mig hur det egentligen låg till, så tror jag att jag ändå förstod. Jag valde (omedvetet?) att döva mina känslor och det gjorde jag genom att festa mycket (dricka massa för mycket alkohol är nog mer rätt benämning för vad jag gjorde) och sen efter den där promenaden hem från SevenEleven så rökte jag ju då också. Rökningen har hjälpt mot många såna panik/klättra på väggen/ångest attacker.

Sen, många år senare, så misstänkte jag att jag var gravid. Jag tog ett test som var negativt. Levde på ytterligare en vecka med massa cigg och säkert lite rödvin då och då. Men bestämde mig för att ta ett nytt test. Jag kunde inte acceptera att min kropp betedde sig som den gjorde och samtidigt fick jag ett negativt svar på det första grav.testet. Det kändes helt enkelt inte rätt.
Så jag tog en cigg medan jag promenerade till Apoteket för att köpa ytterligare ett test. Som sagt jag kände på mig att jag var gravid, trots testet som var negativt, och jag bestämde mig att detta var min sista cigg. Skulle inte ens ta en på tillbaka vägen, så som jag normalt hade gjort. Detta var den 2:e mars 2009 och klockan var strax efter 10. Testet blev solklart positivt.

Jag rökte igen. Den 15:e december 2010. Jag hade barnvakt och en utekväll med mina kollegor var sedan länge inplanerad. Jag hade varit hemma själv under dagen och planen var att i lugn och ro bada, fixa mig, dricka lite gott hemma innan och lyssna på musik. Allt blev fel. Tex så tog varmvattnet slut. Bubbelbadkaret utlöste elen så jag fick hoppa ur badet gång på gång för att byta propp ute på gatan, i badlakan runt håret, vinterjacka och Foppatofflor. Mina praliner på badkarskanten skakade ner i badvattnet och smälte, så jag satt där i brunt vatten och schampo i håret och inget varmvatten att skölja med. Ja, det var massa som hände och jag var tillslut skitförbannad.
Jag hade ju sedan 2:e mars tänkt massa på cigg såklart. Att sluta var för mig inget problem. Jag visste vad det kunde göra med barnet och det var skäl nog att inte röka. Men jag var såklart jättesugen ibland, men det brukade gå över snabbt. Många gånger hade jag funderat över om jag skulle trilla dit igen när jag fött mitt lilla barn. Skulle jag bli en äcklig rökare igen? Faktiskt så kände jag mig livrädd för det. Jag tycker inte bebisar och cigg hör ihop helt enkelt och jag hoppades att den synen skulle peppa mig att inte röka igen. Tänk om jag skulle ta ett bloss och direkt falla dit. Usch.
Men så satt jag där med choklad i badet och var ilsken över att mina planer över en lugn och soft dag för mig själv, bara Anna och ingen mamma Anna, hade bytts mot en jävlig, stressig och krånglig dag. Och helt plötsligt hade jag brått för att hinna bli klar innan dom skulle hämta upp mig. Då bestämde jag mig för att jag skulle fan ta en cigg. Lite trotsigt sådär. Kände mig lite cool också tror jag. Jag och min leopardpäls och höga klackarna tog i sällskap av hunden en kvällspromenad och rökte lite försiktigt på en cigg.
Den var så äcklig. Första blosset smakade som bland de första gångerna man rökte. Gott konstigt nog. Lite spännande. Sen smakade det bara skit. Och jag fimpade lite surt efter halva. Inte ens min töntrökning gick bra idag.
Men shit va jag var nöjd! Kändes som det här med rökning var över. Att jag var klar med det.
Efteråt så har jag haft färre och färre sug. Varit så himla glad över att jag inte vill. Att jag tyckte det var äckligt.

Jag tänkte på det härom dagen. Jag är så glad att jag inte luktar rök längre. Inte smakar rök. Jag vill spy så fort en rökare går förbi mig, det luktar liksom fan. Skäms över att jag gått runt och luktat fan. Usch!
Min kollega röker och hon har precis träffat en kille. Jag vet att hon vill sluta och jag fick se bild på honom. Han verkar jätteordentlig och röker säkert inte. Vissa är ju sådär typiskt rökare och vissa ser ut att absolut inte göra det. Han såg ut som en absolut inte rökare. Dom är alltså jättekära och tillsammans. Undra vad han tycker om att kyssa ett askfat? För det borde ju smaka så. Jag har aldrig kysst någon rökare utan att ha själv rökt, så jag vet inte men jag kan tänka mig att det smakar så. Funderade på om skulle kunna tänka mig det. Kom fram till nej, det skulle jag inte kunna tänka mig. Så ordentlig har jag blivit.

Drömmer fortfarande om cigg. När jag är stressad så tror jag att jag fortfarande är rökare och tänker att jag bara ska avsluta det jag gör, sen ska jag gå ut och sätta och slappna av och röka en cigg. Som tur är så är jag nu den erfarenheten rikare att det är äckligt att röka. Smakar inte gott. Och det går snabbt över då.