Hej från fjällen!

Nu är vi i Sälen, vi kom hit i torsdags eftermiddag. Hyr en superfin stuga med 7 andra (Jakobs pappa med fru och hennes tre söner med respektive). Jag och min familj fick rummet med dubbelsäng (eftersom Valle sover mellan oss) och eget badrum med dusch som nås direkt från rummet. Perfekt för oss!
image
På kvällarna sitter vi i soffan framför brasan, äter god middag och ett TP-spel har dragits igång. Vi kör skift i bastun och duschar slut på varmvattnet. Valdemar testade att åka slalom för första gången igår och vi gick in utan några som helst förväntningar men med en förhoppning om att han skulle vilja och våga prova, att han skulle tycka det var kul och vara på gott humör.
image
Redan vid bilen, i den hyrda utrustningen, var han ivrig och ville hoppa i skidorna. Vi hade målet på barnbacken och för att ta oss dit fick vi antingen staka oss på skidorna eller ta en knapplift, så vi gjorde det enkelt för oss och tog knappliften. I backen ner till liften åkte Valdemar mellan Jakobs ben och när de susade ner så hörde man ett ”Jiiihoooo!” från Valdemar.
image
image
image
Valle var på gott humör hela tiden och åkte med sin pappa i knappliften upp för barnbacken och susade mer eller mindre på egen hand ner för backen. Totalt orädd.
Men när han ville ta knappliften upp själv och vi inte tillät det så ballade han ur och vi bestämde oss för att pausa och ladda batterierna och humöret med våfflor på en uteservering.
image
Efter lunchen så gjorde vi upp att vi skulle dela upp oss och Jakob skulle börja med att åka några år på egen hand i vanlig backe. Valdemar var fast besluten vid att ”aldrig ska jag åka skidor mer” så vi tog hans bob och gick för att hitta en pulkabacke. Och så helt plötsligt uppenbarar sig en riktigt liten barnbacke med ett rullband som barnen själv kan gå på och rulla själva uppför och sen susa ner för backen. Vår lilla solstråle var tillbaka och spände direkt på sig sina skidor och var så himla nöjd med att få åka upp och ner resten av dagen.
image
När Jakob kom och bytte av mig så åkte jag, med två andra i vårt sällskap, tillbaka till de lite enklare backarna för mina åk utan barn. Vi tog knappliften upp för backen som jag tittat ut och väl uppe så visade det sig att vi tydligen inte menat samma backe och att backen vi stod i inte alls var enkel utan av modellen svart. Höjdrädd som jag är så blev jag lite darrig på rösten och berättade att jag var alldeles för rädd för att åka ner och att de skulle åka utan mig för jag skulle ta mig ner på egen hand.
Förberedde mig för att hoppa ur skidorna och gå nerför den branta och isiga backen men så tänkte jag ”nej, va fan! Jag måste ju försöka först. Och så himla pinsamt att gå nerför backen”. Så jag gled lite försiktigt ut i backen (sa jag att jag inte åkt slalom sen – 99?!) och gjorde breda svängar nerför halva backen och fick ett riktigt fett rus av känslan över hur otroligt bra jag kände mig. Mitt i tanken på hur grym jag är som gör detta trots att jag är livrädd och ovan men ändå gör det – så trillar jag. Ena skidan trillar, knät viks åt sidan och ger ifrån sig ett knakljud och jag blir sittande några minuter. Medan jag känner efter om knät går att stå på så kommer en snäll tjej med min skida och frågar om jag var okej. Knät funkar, jag tackar för hjälpen och kliver i skidan och åker sakta ner, lite skakis och vi ger oss istället upp i en enklare backe.
image

Vi orkade med två åk sen packade vi ihop oss och tog bilen hem till stugan.
Valdemar somnade direkt i bilen och snarkade hela vägen hem.
image
Tyvärr visade det sig att mitt knä var värre än det först verkade och svullnade snabbt upp rejält och jag kunde inte stödja mig på benet.
Idag är det fortfarande svullet, jag har inte så ont men kan varken böja det eller direkt stödja på det. Så idag började jag och Valdemar dagen med pusslande och kollade på filmer i soffan.
image
Sen åkte vi ner till Hundfjället och mötte upp resten av gänget och åt lunchhamburgare och sen gick vi med farfar och hans fru till barnbacken för att Valdemar skulle få visa när han åkte skidor.
Herregud va barn är fantastiska! Små kottar som lätt som en plätt susar ner för backen, kör slalom runt koner och gör en sån där fräsig sväng för att stanna längst ner i backen.
Efter lite lirkande fick vi upp även vår son på skidorna och han åkte glatt upp med sin pappa och susade nerför backen och var stolt som en tupp.
Eftermiddagen spenderades i Trollskogen med varm choklad och chokladboll, lite skidåkare och lek.
Nu sitter vi alla bänkade framför Melodifestivalen med ost och vin.
Jag är inte sugen på att åka hem imorgon. Jag är så himla nöjd med resan: vi har haft det så trevligt, vi ses så sällan allihop, ätit god mat, haft så himla skönt väder, Valdemar har fått testa att åka skidor och jag åkte nerför backen som jag egentligen inte vågade åka i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s