Värmande ord

Jag är fortfarande inte så värst skojig, men jag jobbar på det.
Mitt mål att 2013 är året då jag tar tillbaka mig själv det jobbar jag på, för fullt t.o.m. Jag har bla valt att ta hjälp av kuratorn på universitetet. Känner att om jag ska komma ur den här förbannade cirkeln så behöver jag hjälp från någon utomstående som jag kan prata med. Konstigt att man (jag iallafall) känner att man behöver förklara sig när man söker sig till en psykolog/kurator/terapeut, som att det är något att skämmas för. Man behöver ju faktiskt inte ha värst mycket problem, eller inga alls egentligen, för att söka sån hjälp.
Och det var länge sedan som jag grät ut och kände mig riktigt förstådd som jag gjorde igår efter samtalet hos kuratorn. Jag tog en promenad dit och när jag gick ut från universitetet efteråt på hade solen värmt upp, fåglarna kvittrade och jag kände mig glad, lättat och fylld med lite energi.
”Du känns ensam och trött” sa kuratorn. EXAKT så känner jag mig, finns inga ord som beskriver det bättre.
Fick ett väldigt fint sms av en vän igår. Det ska jag spara och plocka fram ”regniga dagar”.
Smset

Annonser

4 thoughts on “Värmande ord

  1. För mind el tycker jag att alla borde gå till en samtalsterapeut regelbundet. Man behöver prata oavsett om man är glad just nu eller ledsen just nu.
    Bra där att du tar hjälp, många är för fega. Men som sagt, alla borde.
    Jag hejar på dig!

    • Men va gullig du är!
      Ja, det är lite så jag menar att man behöver inte ha hela världenhängandes på axlarna , det är bra att prata ut med någon hur som helst.
      Jag tar mig ingenstans på egen hand och har trampat i samma spår allt för länge nu. Måste bryta cirkeln.
      Kram!

  2. Är mycket imponerad att du fixar vardagen när du har ensamt ansvar för W så mycket. Det är tuffare än man tror! Och lägg till plugg och jobb på det. Måste vara otroligt stressande att ha skolan över sig? Trots att jag jobbar 75 %, har en sambo som inte är borta och en firma som städar vårt hem så känner jag mig ändå som en urvriden disktrasa när kvällen kommer. Helt färdig. Småbarnsåren är ingen lek.

    • Skolan är den stora boven i det hela, innan mådde jag ändå ganska okej.
      Jag får naturligtvis prioritera Valdemar, två kommer jobbet (eftersom allt faktiskt hänger på att jag kommer dit enligt schema) och sist skola. Tyvärr.
      Kuratorn var himla bra och vi var rörande överens om att jag måste börja prioritera mig själv för att kunna bryta cirkeln. Och det är ju mitt mål för 2013 och nu är egentid inplanerad. Egentid då jag inte har barnvakt för att åka och jobba, utan egentid då jag åker till badhuset, simmar och bastar eller tar en PW med en kompis. Längtar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s