Om dygnet hade 25 timmar

Ibland, eller ganska ofta nästintill alltid, känns det som att jag har för mycket för att tiden ska räcka till och skulle behöva minst en timme extra per dygn. Men ändå kan jag ofta fundera på hur jag disponerar min tid.
Det jag alltid prioriterar minst är hushållssysslor som plocka och städa – man överlever med några dammråttor i hörnen. Fixar i ordning i köket gör jag som oftast varje kväll, med något undantag, för högar med disk är det sista jag vill mötas av när jag går ner och gör välling. Slänger tvätten i tvättkorgarna (har ett skåp för mörk och ett för vit tvätt, och båda är delade i 40 och 60 grader, under diskbänken i tvättstugan = stor orsak till att jag ännu inte förlorat förståndet, blir tokig av att sortera tvätt innan det ska in i maskinen) varje morgon när jag går ner och fixar vällingen. Det är det där med att plocka som jag drar mig för, dammsugar det värsta med Ergorapidon och gillar egentligen att städa badrummet, men plocket kan göra mig galen. Valdemar drar ut allt han kan och hans låda med leksaker som han fått ha på nedervåningen blev bara större och större och är nu en fjärdedel av vårt skåp där vi har allt möjligt i. Järnvägen han fick i julklapp är jag så himla nära att ha övertalat honom till att flytta in på sitt rum så ingen går i sönder det han byggt, eftersom han har den uppbyggd i hallen och han har helt plötsligt blivit ganska duktig på att städa och försöker i alla fall hjälpa till innan något annat fångar hans uppmärksamhet. Det räcker – att han försöker.

Så då är det det där när man ska hinna göra allt som ska göras, och prioritera det som ska göras.
När jag sitter hemma och pluggar medan Valdemar är på föris så är det verkligen inte städning jag vill lägga tid på och när han väl är hemma så är det verkligen inte städning jag vill lägga tid på… Fast jag läste en artikel som en förståndig person skrev (tror jag länkat till den här förut) om att kvalitetstid med barnen, så som efter förskola, skola och jobb, inte behöver innebära att man åsidosätter allt vanligt och bara hittar på ”roliga” saker som spela spel, se på tv ihop eller annan familjeaktivitet. Att rulla köttbullar eller hjälpas åt att städa bort leksaker medan man pratar om hur dagen har varit är precis lika kvalitativt som att göra något roligt eller speciellt ihop. Och väljer man att göra något roligt eller speciellt ihop så blir det ju så i slutändan att du som förälder står där på kvällen när barnen lagt sig och behöver städa, förbereda mat eller vad du nu åsidosatte när ni gjorde det där speciella ihop. Att lägga sitt barn, dra den där sucken av utmattning och lite lättnad, se soffan framför sig men mötas av ett berg av disk, skräp och plock är väl ångestframkallande om något. Då är det faktiskt bättre att man försöker beta av lite av måste-sakerna tillsammans med sina barn, så att man själv kan andas ut lite när barnen lagt sig och slippa känna att det inte finns ett slut, att allt bara rullar på och istället ha tid för sig själv, ta det lugnt och tanka ork till nästa dag.
Och livet är ju inte alltid skojigt, vardagliga hushållssysslor behövs göras och det är en väldigt viktig sak att lära sina barn, både att det behövs göras och hur man gör det. Tror också barnen tycker att tex hjälpa till med maten är bra mycket roligare än vad föräldrarna tror.

Vad jag egentligen tänkte skriva från början var om det där tipset jag läste på Pintrest. En kvinna som tröttnade på att hon sköt upp saker och började klocka sig själv när hon gjorde de olika sakerna. Tex så struntade hon gärna att bädda sängen på morgonen för att hon tyckte att hon inte hade tid, när hon egentligen ville ha den bäddad eftersom det kändes bäst för henne och gjorde mycket för hur städat hon upplevde att huset var. Att ha en bäddad säng stressade alltså ner henne och hon klockade sig själv och insåg att det tog henne 50 sekunder att bädda sängen.
Så nästa gång när hon tänkte att hon inte hann/orkade så påminde hon sig om att det bara tog 50 sekunder och det både hann hon och orkade för sitt eget välbefinnandes skull.
Jag har ofta henne i tankarna och försöker göra saker när jag ser att det behövs istället för att skjuta upp (Jagtardetsen är mitt mellannamn) och jag blir lättad, känner mig duktig och kan med gott samvete ägna mig åt roligare saker sen när Valdemar somnat, istället för att göra saken då. Det borde göra mig till en roligare mamma, att jag prioriterar mig själv och ser till att jag får sk egentid.

Så nu kan jag meddela att fundera på om man ska eller inte ska plocka ur julgranskulorna ur granen och att sen göra det tar 5 minuter. Under tiden värmdes vetevärmaren varm i micron och kaffet bryggdes klart.
Har dragit så länge på att kasta ut den där jävla granen, men nu ska den väck!
5 minuter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s