Det här med hur man är som mamma kan man älta fram och tillbaka i en evighet ju

Jag har valt att korrigera detta inlägg och ta bort det jag skrev om min kära kusin. Det var inget illa menat om henne men det kunde tolkas som helt dumt.
…..Valdemar är en annan som de senaste dagarna börjat ”missbruka” ordet förlåt och det får mig att må dåligt över mig själv, jag känner mig dålig som mamma och funderar på hur jag egentligen utövar min roll som mamma. Tex idag när vi var ute och gick. Det är halkigt nästan överallt och jag som fortfarande har jätteont i min handled (som jag stukade för en månad sen och halkat och trillat fler gånger på sen dess) är jätterädd att någon av oss ska trilla. Så när jag ser att Valdemar springer ut på ett ställe där det är nästan bara is, så ropar jag: – Det är halkigt där Valdemar, så gå försiktigt. Och han svarar: – Oj! Förlåt, mamma, förlåt.
Usch, förlåtelserna som haglar får det att verka som att jag skäller och tuktar honom till att vara så rädd för mig att han direkt ber om förlåtelse. Så är det naturligtvis inte, men det känns ändå hemskt att höra.
Inte blir det bättre av att han titt som tätt utbrister med glad och lite förvånad röst ”Men du är ju inte arg, mamma, du är ju glad!?” och ger mig en bamsekram.

Försöker lugna mig med att han lär sig nya ord och iakttar människors uttryck och beteenden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s