0

Livets hårda skola

Som mamma så skulle jag göra allt för Valdemar. Vill absolut inte svika honom och mitt mål här i livet är att han ska växa upp och bli en stabil kille med sunda värderingar, som minns tillbaka på sin uppväxt som en lycklig tid och att han alltid kände sig trygg.
Det är tyvärr inte en självklarhet att det är så, varken för vuxna eller för barn. Jag har en vän som var 25 år när mamman sist misshandlade hen. Min vän har vuxit upp i fruktansvärda förhållanden, där omgivningen bara blundat, men har trots det förlåtit sin pappa och även gett sin mamma flera chanser men blir gång på gång sviken av mamman. Vi har varit vänner i 23 år och jag kan öppet säga vad jag tycker om mamman till hen: skit i henne! Hon förtjänar inte dig och kommer aldrig att ändra sig, inte till det bättre i alls fall.
Min vän håller med men säger samtidigt: Det inte är så lätt, det är ju min mamma.
Och jag förstår. Och det är så himla lätt att ge råd men själv inte följa dom. För herregud va jag gett min pappa chanser att få vara en del av mitt liv. Jag har höjt honom till skyarna och pratat om honom som om han vore självaste kungen. Jag har suttit vid telefonen och väntat på hans samtal. Jag har försvarat honom när min mamma försökt få mig att inte bygga några förhoppningar så jag blir sårad. Och alltid har jag sagt att det blir ändring, han kommer ringa, han kommer be mig flyga ner till honom, han kommer bli som min pappa, han kommer ändra sig.
Jag har liksom inte kunnat ens i mitt huvud ge upp min pappa, för det är ju min pappa. Min alldeles egna pappa.
Så vad har han gjort för mig? Inte mycket. Han gör mest ingenting med allt det som jag kämpat med sen jag var 3 år. Ingenting. Någon gång kommer det ett samtal, en present, ett besök. Man blir glad och får förhoppningar, samma som 9 åriga Anna fick, men precis när man byggt upp dom så trampar någon på dom och vrider runt skon som när man fimpar en cigg. Och så står man där ledsen och besviken, precis som man gjort i 30 år och försöker förstå. Fast man kommer aldrig förstå. Han kommer aldrig ändra sig. Hjärtat gick sönder igen.
Min starka vän har gett upp sin mamma. Gått vidare. Insett. Jag tycker hen gjorde rätt. Men ändå kan jag själv inte ge upp min pappa. Tänk om en dag…
Det kommer aldrig bli den dagen. Han har förstört allt och blir aldrig min pappa igen. Vi kommer aldrig kunna bygga upp det förhållandet till något äkta igen.
Jag vill glömma och fokusera på det jag har. Tex mina syskons pappa, min mammas man. Han är det närmsta jag någonsin varit en pappa och jag är oerhört glad att jag har honom nu. Han glädjs över att träffa sitt barnbarn och Valdemar älskar Pella.

Blod är inte tjockare än vatten. 

0

Krukträdgård

Jag håller på att planera lite odlingar i trädgården. Ska plantera i krukor tänkte jag och har googlat runt men tycker inte jag hittar vad jag letar men vet inte vad jag letar efter heller.
Vi har massa kryddor och jordgubbar. Tänker mig salladssorter, haricote verts, kanske rädisor och något mer. Tips?

0

Lördag

Vi har hittat på massa saker idag.
Uppe och iväg ”tidigt” för barngympa på Friskis. Vi har pratat om att åka länge, men det har aldrig blivit. Så idag var första gången och tyvärr var inte våra vänner där, de som länge försökt få med oss på gympan. Det hade nog gjort det lite lättare för Valdemar om deras Tilda, som går på Valdemars dagis, varit där så hade han kanske vågat/velat hänga med. Nu satt jag och Jakob längs en vägg i gympasalen och Valdemar satt i mitt knä och ville inte ens ta av sig jackan. Nästa lördag prövar vi igen, då tar vi med vattenflaska och gympakläder och försöker göra det roligt på det sättet och hoppas att Tilda är där då.
Barnen verkade ha himla kul där i alla fall och man såg hur Valdemar log åt dom när de busade och hoppade. Så vi är hoppfulla.

Fixat olja till altangolvet och utebordet. Blir en gråaktig ton, en kall grå. Tror det blir fint till det svarta och oranga. Men jag har bara hunnit till tvätten av bordet. Blött och jobbigt.

Lagt trall och satt upp tvättlinor på balkongen. I vår familj är det oftast jag som gör såna saker. Jakob städade och fixade grillspett under tiden. Det funkar bäst så för oss, för jag är bättre på såna saker. Fast Jakob har utvecklats enormt på det planet sen vi flyttade till hus. Känns bra att jag kan såna saker. Vad jag dock inte kan med är teknik i form av tv och ljudsystem. Är dålig på datorer också. Borde lära mig det, fint att vara självständig.

Vi handlade Cesarsallad ingredienser till imorgon och dagens middag som var grillspett på pepparbiff med grönsaker och tzatziki. Fast vi åt så himla mycket till lunch så när Valdemar väl hade somnat, allldeles för sent, så fixade vi ost, kex, marmelad och Amaronevin istället för att grilla. Det får bli imorgon istället.

image

Man ser ett tydligt mönster i mina och Jakobs ”gräl” (kan knappast kalla dom gräl, vi blir sällan ovänner utan bara surnar till på varandra). Vi har varit lite för länge i en spiral där vi antingen inte lyssnar på den andre eller så säger vi en halv mening och blir sura för att den andre inte automatiskt förstår hur meningen ska sluta. Det är så himla tråkigt och det är något vi behöver prata om och lära oss styra undan från. Överhuvudtaget så märker man hur himla bra vi har det tillsammans när vi pratar ordentligt. Idag i mataffären så hade vi lätt kunnat styrt undan att vi samtidigt blev sura och jag så sur så jag visste inte om jag skulle gråta eller bara lämna affären. I efterhand så känner man sig så himla fjantig och speciellt eftersom man vet att man kan slippa tjafset om man bara pratar lugnt och trevligt med varandra.

Blandat drinkar. Björnbär, Gin, citron och grapejuice, sockerlag, krossad is och toppad med sodavatten och mynta. Lagom söt och fräsch.

image

Jakob började titta på DaVincikoden men somnade i soffan och ligger nu och snarkar och gör pussar i sömnen. Hahaha!

Imorgon blir det brunch på Båten med svärmor och på eftermiddagen ska vi leka med Oliwer.

0

Imponerar på mig själv

image

Alltså, dagens mat… Wokade grönsaker med svärmors coctailtomatsås och vitlökssalami. Gott och fint!
Jag imponerar på mig själv med det här med ändrade matvanor. Jag har valt bort så otroligt mycket matvaror pga lång innehållsförteckning med massa nummer istället för äkta ingredienser. Och det känns inte så svårt och omständligt som jag trodde. Varje besök i affären blir ju också enklare eftersom man lär sig vad man ska köpa och inte.
Ikväll förbereder jag för mangograwnola. Tokig i grawnola!

0

Jag tycker det är kul att ta fina bilder på mat, det får mig att känna mig som en mästerkock :)
Dagens bild: den där jäkla hallongrawnolan jag tjatar om, vaniljyoghurt och mango. Älskar det där sockerdrickiga killet som blir på tungan av mango. Ja, ni ser ju själva vilka fantastiska kokkonster jag besitter. Flingor, frukt och yoghurt = tadaaaa!

Idag är vi hemma för Valdemar har lite feber och klagar på ont i örat. Så det är soffa, film och mys som gäller idag. Han passa på att äta sin frukostyoghurt med gaffel, iklädd förkläde och solglasögon.

0

Hallongrawnolan

image

Efter över ett dygn i ugnen så var det färdigrostat. Åt en skål med yoghurt och grawnola i morse. Väldigt gott!
Nästa gång blir det nog mangosmak. Och så ska jag se till att ha tillräckligt med kokos hemma så det räcker till receptet. Saknade lite mer kokossmak.
Gott som flingor på yoghurten eller som ett kex.