0

Sjuksyster

Feber dag 2.
Valdemars feber sjunker inte som vi hoppats på, utan tvärtom så stiger den. Rådgivningen (som är så himla bra att ringa) säger att vi bara ska vänta.
Och imorgon är det tänkt att vi ska åka till Smögens Havsbad och ha det gott i dagarna tre. Typiskt.

Stoppar man i honom lite Alvedon så blir han glad igen. Som tur är så tycker han det är både gott och roligt att ta medicin och flera gånger idag så har det gråtits för att han har velat ha mer Alvedon med medicinsprutan.

4

Dåligt samvete

Vi har lagt ut Valdemars gamla vagn till försäljning på Blocket. Den är i superfint skick och kostar inte direkt så värst mycket att köpa med tanke på nyvärdet och att den endast är använd strax över ett år. Vi har valt att sälja den för att vi köpt en ny.
Igår kom det en kvinna och kollade på den. Hon tyckte den var jättefin men för dyr och försökte pruta ner den till nästan halva priset. Jag sa att mitt sista pris är 200 kr under det begärda, men hon envisades. Tillslut så berättade hon att en vän till henne var på väg från Irak för att bo här. Vännen är gravid och har inga saker till sitt barn som kommer om 7 månader och nu håller den här kvinnan på och samlar ihop så mycket barnsaker hon kunde till sin väninnas barn. Hon säger att jag säkert hört hur det är i Irak; det är krig, folk mår dåligt, är rädda, flyr och har inga pengar. Och så sa hon igen: – Jag vill hjälpa min vän. Det kanske du också vill? Du kanske också vill hjälpa min vän?

Och då fick jag så dåligt samvete. Klart jag vill hjälpa hennes vän. Men jag kan inte. Jag behöver de där fjuttiga pengarna som jag hoppas få för barnvagnen. Jag är student. Jag vältrar mig knappast i pengar. Och så försökte jag naturligtvis förklara det för henne och det kändes så dumt. Där står jag i mitt fina nyrenoverade hus, med fina möbler, i hela och rena (för en gång skull) kläder och säger att jag inte har råd att hjälpa henne med det hon ber om. Jag tyckte det blev så jobbigt. Klart jag förstår att dom i Irak behöver hjälp. Klart jag skulle vilja hjälpa. Men just idag så kan jag inte.

0

Helg

Förutom att vi har firat Mors dag (som jag självklart älskade) så har vi varit på Sliperiet med Valdemars farmor och hennes sambo. Det blev en riktigt mysig utflykt med fina tavlor, fantastisk glaskonst, god rabarberkaka med vaniljsås och en fantastiskt fin utställningslokal och idylliska omgivningar.

Vi har varit ledig från dagis i tre dagar och även hunnit med en skrattfest (= sitta och låtsas gapskratta. Väldigt kul tycker familjens yngsta) och en liten skogspromenad. Lite väl mycket rötter och dålig gångstig tyckte Valdemar och krävde att få åka i vagnen istället. Han blir bara bättre och bättre på att göra sig förstådd och det är både roligt och gör allt väldigt mycket enklare. Och såklart så leder till lite lite lite mindre konflikter. Man uppskattar även sin egen utveckling av den underbara förmågan att stänga av öronen och faktiskt blunda lite för den där lilla ilskna 1½ åringen som ligger på golvet och skriker och sprattlar med armar och ben. Man behöver göra det ibland.

Gulligt med ring i ansiktet efter smoothiedrickande

1

Nytt ordförråd kanske?

Valdemar har numera en pall som är tänk att han ska använda när han är med och hjälper till i köket. Fast han har insett att den går att använda till allt som han behöver nå upp till, så han drar runt den där pallen på hela nedervåningen. En grej han gillar att göra är att öppna kylskåpet, dra dit pallen och sen klättra upp och hämta ner kaviaren. Bara för att han kan. Han vill inte ha kaviar och han lägger direkt tillbaka den.
Så gjorde han härom dagen och på väg ner så bestämde han sig för att hälla ut lingonsylten så den rann nerför halva kylskåpet. Han trodde inte att jag såg vad han gjorde men när han upptäckte det så fick han bråttom ner och drog till sig en handduk och började torka (blir då alltid mer utkletat) upp lingonsylten. Han la även till ljudeffekter i form av ”Åh!” ”Åååååhh.” Och suckade och stönade.
Jag ska försöka komma ihåg att man får börja tänka på vad man säger i hans närhet. Och kanske tänka igenom hur jag är. på Valdemar verkade det nästan som att hans morsa bara suckar och pustar åt honom,
4

Mors dag

Tuperingen och hans pappa kom och uppvaktade mig med paket på sängen. Tuperingen hade visst valt att vakna extra tidigt. Va härligt.

Förutom en jättefin tavelram (en sån med flera ramar i en) med fyra kort på mina killar, så fick jag såna här fina bokstavsmagneter som man kan ha på kylskåpet.

Jakob verkade nöjd

 Vi hade en väldigt slapp dag idag. Vi åt frukost och slökollade på Änglagård 3. Gick en sväng med vovven och sen gjorde sig grabbarna i ordning och åkte till farmor för att käka middag. Jag blev hämtad av min bror för en snabbsväng på Ikea och sen åkte vi ut till mamma och satte en bukett rosa rosor på hennes grav.
Vi brukar alltid fira Mors dag, nu när mamma inte finns, med att ses alla i familjen och äta middag ihop. Snurrig och glömsk som jag är så glömde jag ju bort det och lovade med mig på middag hos Jakobs mamma. Men jag fick dåligt samvete och så insåg jag att jag borde ta tillfället i akt och passa på att åka själv med min familj och bara hänga med dom, käka mat och kunna sitta ifred utan lilla plutten som stör.

0

Exrökare

Jag började röka sådär larvigt sent. Jag skämdes alltid när folk frågade mig när jag började. Jag var ju så gammal så det var ännu mer idiotiskt än när folk normalt börjar röka. Så gammal så jag inte hade grupptryck och försök att verka cool att skylla på som kanske de flesta rökare har.
Sedan jag var 15 så har jag feströkt. Alltid. Fylla hörde ihop med cigg. Sen när jag var 21 så blev jag rökare, dvs jag rökte någonstans mellan 10 och 20 cigg om dagen.
Det hela började med att jag var på en fest på lördagen och på söndagen så hade jag fortfarande cigg kvar och när jag gick hem från bakisshopping på SevenEleven så kände jag bara för att röka. Vad jag kan minnas så har jag aldrig varit röksugen förut utan att dricka alkohol. Jag minns precis vart jag gick, hur jag var klädd och vad jag gjorde när jag rökte den där ciggen som skulle visa sig vara så avgörande för mig.
Har ett minne av känslan jag hade innan jag kom på att ta ciggen. Jag minns att jag hade något som kan liknas vid panik, en klättra på väggen-känsla. Nu i efterhand förstår jag ju att kan det såklart kan ha varit ett nikotinsug jag hade. Hela tiden i Stockholm är så otroligt suddig, jag minns knappt något och ändå bodde jag där i två år. Jag minns att jag mådde extremt dåligt och det mycket på grund av mammas sjukdom. Jag var långt från henne och trots att hon aldrig sa till mig hur det egentligen låg till, så tror jag att jag ändå förstod. Jag valde (omedvetet?) att döva mina känslor och det gjorde jag genom att festa mycket (dricka massa för mycket alkohol är nog mer rätt benämning för vad jag gjorde) och sen efter den där promenaden hem från SevenEleven så rökte jag ju då också. Rökningen har hjälpt mot många såna panik/klättra på väggen/ångest attacker.

Sen, många år senare, så misstänkte jag att jag var gravid. Jag tog ett test som var negativt. Levde på ytterligare en vecka med massa cigg och säkert lite rödvin då och då. Men bestämde mig för att ta ett nytt test. Jag kunde inte acceptera att min kropp betedde sig som den gjorde och samtidigt fick jag ett negativt svar på det första grav.testet. Det kändes helt enkelt inte rätt.
Så jag tog en cigg medan jag promenerade till Apoteket för att köpa ytterligare ett test. Som sagt jag kände på mig att jag var gravid, trots testet som var negativt, och jag bestämde mig att detta var min sista cigg. Skulle inte ens ta en på tillbaka vägen, så som jag normalt hade gjort. Detta var den 2:e mars 2009 och klockan var strax efter 10. Testet blev solklart positivt.

Jag rökte igen. Den 15:e december 2010. Jag hade barnvakt och en utekväll med mina kollegor var sedan länge inplanerad. Jag hade varit hemma själv under dagen och planen var att i lugn och ro bada, fixa mig, dricka lite gott hemma innan och lyssna på musik. Allt blev fel. Tex så tog varmvattnet slut. Bubbelbadkaret utlöste elen så jag fick hoppa ur badet gång på gång för att byta propp ute på gatan, i badlakan runt håret, vinterjacka och Foppatofflor. Mina praliner på badkarskanten skakade ner i badvattnet och smälte, så jag satt där i brunt vatten och schampo i håret och inget varmvatten att skölja med. Ja, det var massa som hände och jag var tillslut skitförbannad.
Jag hade ju sedan 2:e mars tänkt massa på cigg såklart. Att sluta var för mig inget problem. Jag visste vad det kunde göra med barnet och det var skäl nog att inte röka. Men jag var såklart jättesugen ibland, men det brukade gå över snabbt. Många gånger hade jag funderat över om jag skulle trilla dit igen när jag fött mitt lilla barn. Skulle jag bli en äcklig rökare igen? Faktiskt så kände jag mig livrädd för det. Jag tycker inte bebisar och cigg hör ihop helt enkelt och jag hoppades att den synen skulle peppa mig att inte röka igen. Tänk om jag skulle ta ett bloss och direkt falla dit. Usch.
Men så satt jag där med choklad i badet och var ilsken över att mina planer över en lugn och soft dag för mig själv, bara Anna och ingen mamma Anna, hade bytts mot en jävlig, stressig och krånglig dag. Och helt plötsligt hade jag brått för att hinna bli klar innan dom skulle hämta upp mig. Då bestämde jag mig för att jag skulle fan ta en cigg. Lite trotsigt sådär. Kände mig lite cool också tror jag. Jag och min leopardpäls och höga klackarna tog i sällskap av hunden en kvällspromenad och rökte lite försiktigt på en cigg.
Den var så äcklig. Första blosset smakade som bland de första gångerna man rökte. Gott konstigt nog. Lite spännande. Sen smakade det bara skit. Och jag fimpade lite surt efter halva. Inte ens min töntrökning gick bra idag.
Men shit va jag var nöjd! Kändes som det här med rökning var över. Att jag var klar med det.
Efteråt så har jag haft färre och färre sug. Varit så himla glad över att jag inte vill. Att jag tyckte det var äckligt.

Jag tänkte på det härom dagen. Jag är så glad att jag inte luktar rök längre. Inte smakar rök. Jag vill spy så fort en rökare går förbi mig, det luktar liksom fan. Skäms över att jag gått runt och luktat fan. Usch!
Min kollega röker och hon har precis träffat en kille. Jag vet att hon vill sluta och jag fick se bild på honom. Han verkar jätteordentlig och röker säkert inte. Vissa är ju sådär typiskt rökare och vissa ser ut att absolut inte göra det. Han såg ut som en absolut inte rökare. Dom är alltså jättekära och tillsammans. Undra vad han tycker om att kyssa ett askfat? För det borde ju smaka så. Jag har aldrig kysst någon rökare utan att ha själv rökt, så jag vet inte men jag kan tänka mig att det smakar så. Funderade på om skulle kunna tänka mig det. Kom fram till nej, det skulle jag inte kunna tänka mig. Så ordentlig har jag blivit.

Drömmer fortfarande om cigg. När jag är stressad så tror jag att jag fortfarande är rökare och tänker att jag bara ska avsluta det jag gör, sen ska jag gå ut och sätta och slappna av och röka en cigg. Som tur är så är jag nu den erfarenheten rikare att det är äckligt att röka. Smakar inte gott. Och det går snabbt över då.

0

Sova middag

Vi är ju lediga från dagis idag och då blir det att man inte riktigt kommer igång på samma sätt på morgonen, alla rutiner tycker jag blir lite förskjutna. Idag satt vi länge i soffan och drack smoothie och kollade på barnprogram. Jag trodde han sedan skulle somna skönt i vagnen när vi var ute med hunden på en halvlång promenad, men icke. Och inte heller somnade han när han blev stoppad i sin säng och jag nattade som vanligt. Han är van att sova middag på dagis, på en madrass på golvet, eller hemma ute liggande i vagnen. Så att få honom att sova middag i sin egen säng är inte alltid lätt.
Han är så otroligt gullig och hoppar själv upp i sängen och lägger lilla huvudet på kudden, man stoppar om honom och pussar på kinden. Men så, när man smyger på honom, ser man den lilla plutten backa i sängen och krypa ner på golvet och mot sitt mål. Så får man göra om ett par gånger i värsta fall.
Hörde honom tassa där uppe, hämtade leksaker, gömde sig bakom gardinen och kollade på grävmaskinerna som jobbar ute på vår gata. Nu har jag gett upp och packar ihop oss och tar en sväng till Ikea istället. Han får sova i vagnen på väg dit. Han borde vara helt slut. Hur blir det nu med sovtiden ikväll och mitt pluggande som skulle ske under hans middagsvila och ikväll?

Prins Sötkorv spexar