0

Kvalitetstid eller diska?

En sak jag ser fram emot med att få dagis bara några hundra meter bort, istället för på andra sidan stan som vi nu har, det är all vardagstid vi har möjligheten att få ihop.
Nu känns det som vi bara går upp, avklarar frukosten, åker till dagis och sen hem för att plugga. Sen hämtar jag och tar skrikig unge hem på bussen för att sen raffsa ihop middag till honom, plocka i ordning lite och sen startar läggningen. Inte mycket skoj som händer de dagarna utan man får göra skojiga saker den där dagen (måndag eller fredag) som han har helledigt från dagis.
Nu börjar Valdemar dagis 9.30 och slutar kl 15.30. Detta beror på att om jag är själv hemma och måste ta bussen så tar det sån tid och jag är faktiskt inte sugen på att gå upp runt 5-tiden för att vara på dagis till 8-tiden. Tyvärr… Och då blir också dagarna sådär tråkiga.
Alternativet är att göra såna saker som att diska, städa och förbereda mat medan Valdemar är på dagis, det har hänt någon gång att jag gjort så och då har det varit mindre stressigt väl hemma på eftermiddagen och det har såklart varit väldigt skönt. Tyvärr så hinner jag inte med skolan då och hamnar efter ännu mer och blir istället stressad över det. Det känns inte som att något av sätten är bra.

Men när vi får dagis här hemma på området då kan Valdemar börja tidigare och därmed bli hämtat tidigare och ändå inte vara på dagis så många timmar i veckan. Och då kan man hinna med sina vardagssysslor efter dagis med gott samvete eftersom vi även kommer hinna med att göra skojiga saker efter dagis, som tex gå till lekparken, åka till badhuset och bara leka hemma.
Ser fram emot att få det så i augusti. Bara 3 månader kvar att pendla till dagis.

2

Sol idag igen

Altanhäng och pluggande är det som gäller fram tills lillen ska hämtas på dagis.
Jag är så himla nöjd med att ha en trädgård. Den är väldigt liten och gräsmattan är minimal (krävs bara en sån där miljövänlig gräsklippare som går på människokrafter och inte bensin), men trädäcket är stort och det är så vi vill ha det.
Det är så skönt att direkt man kommer hem från dagis så kan man öppna dörren och gå ut och hänga där någon timme till och sen när sommaren är här då kommer dörren öppnas direkt på morgonen och både hund och barn släpps ut medan vi fixar fram frukosten på en bricka och bär ut på altanen.
Ett annat stort plus är att vi har sol hela dagen och skön kvällssol som sen träffar däcket där stolarna står längre bort på däcket. Och taket över bordet ligger högt och känslan under det blir nästan som ett uterum och därför är det varmt där nästan jämt.

Direkt man öppnar dörren springer lilla vovven ut och lägger sig och lapar sol. Han blir härligt seg av det där softandet.
Jag bjuder även på en närmare titt på vår vansinnigt fula fasad som vi ska byta nu under våren/sommaren. Hu.
0

Det här med vi, ni och fördomar

På restaurangen där jag jobbar extra så har jag nästintill bara kurdiska kollegor, alla från den Irakiska delen. Jag har jobbat där i många år och kommer finfint överens med de flesta. Vi diskuterar mycket om hur våra kulturer är. Jag tycker det är intressant hur de lever både här och ”hemma” i Kurdistan, och frågar nästan jobbigt mycket ibland. De kan ibland tycka att jag frågar roliga saker, konstiga saker och jävligt dumma saker och det har flera gånger hänt att jag ber om ursäkt innan jag frågar för att jag kanske låter fördomsfull. Efter flera år med dessa kollegor kan jag deras sätt, jag förstår lite hur de tänker och agerar och jag kan prata med dom så som dom pratar. Jag har även lärt mig något som är lätt att glömma; att ofta så ställer språket till med så mycket missförstånd och jag får ofta tänka en eller två gånger att saker de säger inte alltid är som de låter och att de inte alltid förstår vad jag menar pga hur jag säger det.
Alla av mina kollegor är väldigt trevliga och jag tycker himla mycket om dessa fina människor.

Men så har vi en av mina chefer. Han är en himla rolig kille och man skrattar alltid med honom, han är till 90 % av tiden glad, säger mycket roligt, mycket dumt och har alltid historier att berätta. Han har bott i Sverige och Karlstad sedan -95 och varit integrerad i det svenska samhället lika länge, han har gått i skola här och läst svenska, han behärskar språket bra och hans två barn är uppvuxna här.
Hur många gånger jag än varit med om denna grej så lär jag mig aldrig och blir lika jävla förbannad varje gång vi råkar i luven på varandra. Och det händer 1 av 4 gånger kanske. Innan jag slutade för att jag var för gravid för att servera mat, så blev vi såna ovänner så att vi inte längre pratade med varandra, vi sa inte ens hej.
Det som irriterar mig så in i helvetes mycket är att han säger vi och ni. Så enkelt är det. Det retar gallfeber på mig och jag vill bara slita mitt hår, skrika rakt ut och slå honom.
Det börjar oftast som det gjorde i torsdags när vi jobbade:
De flesta är ju släkt med varandra på jobbet. En av mina tre chefer sitter i finkan och ska sitta där några månader till. Hemma har han två barn och en fru. Frun har en bror som bor i Tyskland, men han är så fin så han flyttar ifrån allt sitt och bor här med sin syster medan hans svåger sitter klart i finkan. För att göra det enklare för henne. För att inte hon ska vara själv med två barn. Mycket fin bror. Jag har tänk mycket på hans uppoffring och dum som jag var så sa jag ju detta till min chef, att jag tyckte det var fint gjort av brodern. Jag visste ju vad svaret skulle bli så fort jag sagt orden, men då var det ju för sent.
Svaret blev: -Ja, jag vet Anna. Men du vet, vi är inte som ni. Vi ställer upp för vår familj, vi hjälper till och struntar inte dom.
Jepp. Dessa få ord är allt som behövs för att jag ska vara igång. Vi? Ni?

Jag blir så arg. Han har så mycket fördomar.
Självklart håller jag inte käften utan jag kontrar med vad jag gjort i mitt liv, dvs då jag för 8 år sedan fick veta att min mamma skulle dö, att hon skulle lämna mig och två av det viktigaste som finns, mina älskade småsyskon. Jag tvekade inte en sekund, har inget minne av att jag funderade på andra alternativ än det jag gjorde, det självklara; jag flyttade hem. Jag sa upp mitt liv i Stockholm (staden där jag velat bo i), sa upp mitt jobb och min lägenhet och flyttade direkt hem. Självklart! Jag flyttade hem till dom och min styvfar, tog hand om dom och dom tog hand om mig. Sen, när vi tillsammans samlat upp våra trasiga oss, gråtit våra floder och hittat vårt sätt att gå vidare, då var det dags för mig att bo i egen lägenhet och dom har alltid varit välkomna. Dom har alltid kommit till mig om det varit något som tyngt dom, något kul som har hänt dom eller bara en syster att umgås med. Vi får ofta höra att vi har en speciell relation, att vi är så fina ihop och utan dessa två älskade fina syskon så hade jag inte suttit här och bloggat idag. Jag har aldrig ångrat mitt beslut, det är det bästa val jag gjort och sedan den dagen då bussen körde över bron, som går över Klarälven på det vackraste stället man kan se staden ifrån, så har jag för alltid och äntligen känt mig hemma.
Min chef hör mig, han lyssnar på mig, stannar upp i det han just gör och säger: – Då är du annorlunda.

Jag skulle kunna säga massa saker som dom gör och som han gör. Men då blir jag som han.
De kurder jag känner är de jag jobbar med och några av deras vänner. Och dessa personer är alltså från samma kultur, samma land och samma religion. Vissa skakar på huvudet när min chef kläcker sina kommentarer och vissa säger (i mina öron) ännu värre saker. Vissa saker gör dom precis likadant. Men jag vet ju bara detta dvs en pyttepytte del av hur hela den irakkurdiska delen gör och säger och kan därför inte uttala mig om hur kurder är. Jag vill inte dra alla över samma kam helt enkelt.
Samtidigt kan jag förstå att folk har fördomar, det har jag ju också såklart om olika saker. Men det som gör mig förbannad på min chef är att han hela tiden ber mig ha respekt för deras kultur och religion. Att han blir sur om jag ifrågasätter eller tycker något är konstigt. Att han ständigt måste säga att vårt sätt är fel, att deras är rätt och att vi är mycket dumma, konstiga, egoistiska och tråkiga.
Medan han själv är i mina ögon helt respektlös mot andras sätt att vara.

0

Romantiskt middag för två?

Näe…inte när ens middagsdate dricker upp sina klyftpotatisar med glas, kastar tzatziki eller tuggar kycklingen och sen spottar ut. Han vill gärna sitta och bara skåla och vägrar dricka innan man fyller på i hans glas. Middagarna numera är kladdiga och röriga.
Fast maten var väldigt god. Vi gjorde tzatziki och marinerade kycklingklubbor och åt klyftpotatis och mozzarellasallad till. Riktigt gott! Nu väntar surdegsbrödet i skåpet över kylen, där ska det jäsa till sig och sen in i ugnen.
Jakob säger idag att jag är precis som en hemmafru. Själv kallar jag mig för Housewife extended version.

För övrigt så hade jag igår på jobbet en gubbe som beställde en sallad med extra mozzarelli i. Gulligt!

0

På jobbet igen

Som inte bara är mitt jobb utan även ett paradis för orkidéer. Finns inte en orkidée som inte älskar att stå i restaurangens fönster och gassa och dom blommar hela tiden. Dom är jättefina och jag är jätteavis. Innan vi flyttade så hade jag 10-15 st men tyvärr överlevde bara tre av dom. Nu hoppas jag på att kunna få till dom jag har hemma och förhoppningsvis bli ägare till några fler.
Apropå växter så ser jag fram emot att snart få fixa till hemma i trädgården. Vi ska riva massa buskar, bygga nya staket och skaffa ny gräsmatta. Och om man får drömma lite så kommer det även införskaffas en sån där härlig loveseat som man kan buda hem på Lauritz. Drömmer vidare om att sitta där med mina älskade killar, läsa böcker, mysa, fika och käka glass. När Valdemar hoppat i säng så kommer jag och min man sitta där under en filt med ett varsitt glas Rosé i handen och njuta av lugnet efter stormen Valdemar.
Drömma får man…

0

Nya Anna

Eller Mamma Anna kanske är bättre namn på mig, längtar tills 9:e april. Då har jag bokat svärmor att vara barnvakt och Valdemar ska sova över till söndagen och jag, jag ska…vårstäda! Nya Anna/Mamma Anna hon längtar efter såna saker; att få städa, dammsuga huset i fred är lyx, handla mat, laga mat, få tvätten gjord osv. Kul liv liksom. Och snäll som jag är så bad jag Jakob bestämma vilken helg jag skulle göra det utifrån när han är borta på jobb. Närå, jag tycker bara det är tråkigt att lämna bort Valdemar en helg om Jakob är hemma. Då finns det så mycket annat vi kan göra istället. Och jag har inget emot att själv fixa allt som ska fixas här hemma. Börjar redan nu fila på en riktigt saftig ToDo-list.
Jag ser fram emot att röja förrådet, lägga upp gardinerna i sovrummet (som hängt för långa sedan juli), göra i ordning en gång för alla i arbetsrummet, rensa och mest av allt: ställa upp fönster och dörrar och ordentligt vädra ur huset. Det vill man ju gärna inte göra än när lillen är hemma. Jag ska spela musik och på kvällen dricka lite gott vin och äta något gott.
Jag städar nästan jämt känns det som. Och jag plockar grejer. Jag plockar tvätt. Jag tvättar tvätten och lägger in den. Jag diskar och röjer undan rena disken. När jag vänder mig om så har ”någon” dragit ut det jag just städat till…
Jag tycker att jag håller på hela tiden. Jag sitter väldigt sällan på arslet och gör ingenting och om jag skulle göra det så får jag dåligt samvete, för jag skulle ju kunna spendera den där timmen mellan 23 och 24 på kvällen då Valdemar sover, med att göra något vettigare än att tex blogga, Facebooka eller bara äta och se på tv. Väldigt sällan jag tillåter mig själv att lägga mig tidigt också, just för att jag vill passa på att fixa saker här hemma utan Valdemars ”hjälp”. Och det är himla synd, för jag behöver (nog mer än någonsin) sitta ner och bara vara, lägga mig i tid och få de där viktiga timmarna av sömn. För jag är så himla less på allt just nu.
I natt vaknade Valdemar 04.45 och var klarvaken och sedan dess har jag och Jakob halvslumrat i kapp tills det var dags att gå upp, 2,5 timme senare. Så nu ska jag faktiskt gå med vovven och sen natta mig själv.

Godnatt!

0

Ett säkert vårtecken

Premiärturen både för mig och Tage är cyklad. Underbart väder i kombination med grymt lyhörd och duktig hund, som älskar när vi cyklar, gör att jag redan längtar efter nästa sväng.

Ikväll ska jag testa att baka surdegsbröd för första gången. Köpt ost, så jag hoppas på riktigt god nybakad macka och en kopp te ikväll.